Katten är desperat och kommunledningen svettas över budgeten. Har faktiskt stor medkänsla med Stig, vår katt, eftersom han blev av med sina kulor idag. Ingen stor dag för en karlakarl... Outgrundligt nog så hänger Åke som ett plåster i baken på Stig och frågan är hur länge Stig står ut innan han vässar klorna ordentligt. Som lök på laxen får han enligt kära veterinär ej heller gå ut på ett par dagar vilket är på väg att tråka ut Stig nästan fullständigt.

Nu har budgeten för kommunen äntligen kramats ur de stackars tjänstemännen (för jag tror inte många (S) och (V) politiker gjort speciellt mycket) och blir helgens läsning inför KS AU som föll på min lott på måndag. Tror rätt starkt att vi ( Alliansen i Hallstahammar) kommer att ha lite andra förslag som majoriteten först naturligtvis kommer att slå ned på innan de de försöker smyginföra dem eftersom de är så bra.

Nu rullar glöggkampanjerna igång. I morgon är det partiet som skall pigga upp Köpingsborna med läsvärt och glögg. Tur att ombudsmannen sänder ut SMS annars hade jag nog känt mig ensam på torget i Arboga under morgondagen. Har någonstans under min bortvaro missat omplaneringen.
Söndagen är det julmarknad i Hallstahammar. Det blir dubbla engagemang för de flesta i partigruppen då både partiet och Alliansen har indoktrinering samtidigt. Förra året var en succé och räknar kallt (men inte med kyla) med att det blir ännu bättre i år.

Livet har så sakteliga börjat komma tillbaka, en bov i dramat har varit en infektion som spökade och gjorde mig i princip sängbunden en vecka. Antibiotikan har gjort sin verkan och svallvågorna från cellgiftsbehandlingen har lugnat sig betydligt ( fick frågan om hur effekterna blev av cellgiftsbehandlingen och svaret blev att det vill du inte veta..) så jag vågar vara i möblerade rum någon timme eller två utan att få panik.

Livet börjar återvända så sakteliga, idag verkar bli en bra dag även starten säkert skrämde slag på både människor och djur i huset. Det låter lite lustigt när kroppen inte riktigt vill komma igång på morgonen.
Annars är det en härligt grå novemberdag ute, en dag som är perfekt att ha till att komma ihåg alla underbara sommardagar som var.
Har lite försiktigt ägnat mig åt mina fritidsintressen för att se hur kroppen reagerar och det har gått riktigt bra så här långt.

Måndag eftermiddag är det kommunstyrelse i Hallstahammar, en källa till mycket diskussion och en blir särdeles intressant. Skall kommunen lägga 75 000 kr på en blomsterpotta som skall stå någonstans i Sthlm under ett visst bröllop? 290 kommuner i Sverige x 75 000 kr = 21 750 000 kr, är det vettigt?? Det verkar som om Hovet inte verkar veta om att Sveriges kommuner har det lite knapert, apanaget och förmögenheten är stor nog för att Hovet skall kunna bära sina egna kostnader även vid bröllop, eller??

Ett helt dygn utan att ha vänt ut och in på sig själv. Helt fantastiskt. Det blir lite annorlunda saker som man prioriterar efter att under en dryg veckas tid enbart koncentrerat sig på att överleva dagen.
Nu börjar kampen för att komma härifrån. Nyckelfrågan för mig är att äta utan att spy.... Det finns ett mentalt problem sedan förra gången jag var här vilket ger effekten att uppvärmd mat ger mig hemska luktvibrationer vilket leder till katastrof. Sen är det mjöllukten som finns i så mycket gör väldigt mycket helt ointressant. Har drömmar om fräscha sallader, frukter och hamburgare i olika former (troligen för att TV kanalerna är fulla av reklam för olika burgare).

Något annat som seglat upp på favoritlistan är salt godis. Medicineringen har gjort att munnen är något obestämbar. Det känns som om någon stoppat in något slemmigt, luddigt och definitivt obestämbart i munnen. Nu är doktorerna rädda för att det skall bli sår i munnen så tandborsten som jag är tillåten att nyttja är lite speciell, en bomullstuss är som en stålullstuss i jämförelse.....(längtar starkt efter min tandborste och "normal" tandkräm) Saltlakritsen hjälper till att få bort den värsta smaken för en stund.

Under en veckas tid har jag mått så otroligt dåligt, det enda som gällt har varit att ta sig igenom dagen sekund för sekund, minut för minut. Så idag är det en liten förbättring och livet känns värt att leva igen.
Rent medicinskt så har de vita blodkropparna kommit tillbaka på arenan och den läskigt stora cellgiftsdosen börjar så sakta klinga av. En mycket synbar effekt av cellgiftsdosen har börjat visa sig i stor skala idag. Håret ramlar av i parti och minut.... hustrun går och rycker mig på skallen som om man var någon form av hund som skall handtrimmas. Lite enerverande.

Det här med sjukhusmat har inte fungerat alls. Blott lukten av den har gjort att magen vänt sig ut och in. Så det blev till sist att inte äta alls.. Nu hade jag med mig + 10 kg medvetet in i denna process och det återstår 3. Fast de har inte låtit mig tyna bort i näringsbrist utan jag har fått tre mål mat om dagen i en påse intravenöst, vet inget om smaken men det ser ut som filmjölk. Framförallt så luktar det inget.

Har lite lätt sjuka fantasier om mat just nu. Tänk att få sätta tänderna i ett saftigt äpple, en stor grönsallad eller saftig hamburgare (vet du om hur mycket hamburgerreklam det finns på TV???) är några av de saker som far förbi vare sig ögonen är öppna eller stängda....

Har en kompis som jag måste släpa runt på hela tiden. Den är ungefär lika lång som mig men otroligt mycket smalare. Upptill fyra krokar, nedtill fem hjul och i mitten en liten pump. Just nu hänger en enliters genomskinlig påse med glukoslösning som är sammankopplad med den "ventil" som jag har inopererad i bröstet.
Hängande i kompisen idag har två påsar blod, en påse cytostatika och ett par påsar glykos varit. Kommer att ha slang inkopplad till i morgon bitti vid sex snåret

Att gå över till vegetarisk kost har än så länge varit ett misstag... Fast det kanske inte gör så stor skillnad för lukten (går inte att använda ordet doft här) som blir av storköksmaten gör det riktigt svårt att uppbåda någon aptit. Har börjat ösa över peppar och salt. Nästa steg är att fixa ketchup så man kan dränka maten.

Det ser lite udda ut i rummet. Hustrun har sin bärbara dator uppkopplad plus sin mobiltelefon. Själv ligger jag med ett tangent bord i knät kopplat till en av de två bärbara datorer jag har med mig. Plus att jag har båda mina mobiler på och från den ena lyssnar jag på sportradion. Har det rätt bra med tanke på omständighetrna.

I morgon får jag tillbaka mina celler som legat i frysen här i Uppsala sedan januari 2007. Återvinning är trevligt. Det skall bli intressant att känna hur kroppen tar det, förra gången var det ingen rolig historia....

Landstingspolitik i praktiken måste väl vara att vara patient. Ett studiebesök i verksamheten under ett antal dagar. Eget rum från början är helt ok. Fast att komma hit, några prover tagna och sedan händer inget mer.. förrän i morgon. Vet inte om det är rationellt, kanske skulle man för skrivas in för att sedan få komma tillbaka när det är skarpt. Åtminstone om man är pigg nog att fixa det. Skulle spara in ett vårddygn.
Hittills har det varit de vanliga kroppsvätske kontrollerna, EKG, blodtryck (130/90), puls (62), lyssna på lungor och klämma på lymfkörtlar. Kanske effektiv tid ca 15 minuter, sätts då i relation att jag är här i ca 18 timmar innan behandlingen sätts igång...

Stora kriget i kväll är om jag får se fotbollen eller om hustruns krav på "bonde söker fru" vinner. Inte nog att jag blir inlagd på sjukhus, jag skall torteras med patetiska program också.... mentalt illamående idag, fysiskt illamående i morgon??
Utvecklingen har gått fram gällande TV-apparater, det hänger en hyfsat stor platt TV på väggen. Rummet i sig är ok, kanske inte inrett av Simon och Thomas men får funka.

Har blivit tillfällig vegetarian. Skall bli intressant att följa den matsedeln, förra gången var inte maten det jag har lust att komma ihåg så testen blir om de lyckas bättre med det vegetariska alternativet

Nu har kallelsen kommit, en kallelse som kommer att innebära att jag kommer att må riktigt dåligt. Onsdag eftermiddag är det så dags att anmäla sig till avdelning 50 C på akademiska i Uppsala.
Har börjat fundera på packningen, två mobiltelefoner, två datorer, ca tre decimeter handlingar som inte blivit lästa, ett tiotal böcker av olika sort och skrivmaterial. Skall bli mycket intressant hur mycket som blir gjort eller om inget blir gjort. Facit lär komma.

Har haft förmånen att vara på ledarutbildning för Kristdemokraterna den gångna helgen. Intressant att få dyka djupare i frågor, dra saker lite mer till sin spets och förhoppningsvis bli en bättre politiker. Hur långt det sedan bär vet jag om knappt ett år.

Lämnade in en motion i landstinget härom veckan. Handlade om något så enkelt som att kunna få ta med sig cykeln när man åker buss. Allt för att förenkla vardagen för medmänniskan. Det blev ett riktigt bra genomslag i tidningarna. Det visar att vardagsfrågor skall man inte förringa.

Är lite bekymrad över hur medfinansieringen går till för Citybanan. Det blir tungt för små kommuner att hjälpa till att rätta till uteblivna satsningar sedan lång tid tillbaka. Inte bra. Det är som om små kommuner blir till gisslan. Hur man än vänder sig så blir det inte bra.