Nu har rubrikerna från Almedalen tystnat och media har riktat strålkastaren mot Littorin och spekulationerna om hur det kommer påverka valet är i gång. Intressant är dock att sätta fokus på politikens pris. I mångt och mycket verkar det som om när en enskild medborgare börjar engagera sig politiskt och t o m får det som sitt levebröd så är utrymmet för felsteg inte speciellt stort.
Visst är det riktigt att politiker synas för att hålla demokratins värden högt men hur nära tål en människa att synas. Letar man hos varje enskild människa så lär man säkert hitta något som kan klandras. Fast vill vi ha det så? Som kristdemokratisk politiker håller jag ofullkomlighetsprincipen högt, vi är bara människor med våra fel och brister.
Skall vi kunna attrahera människor som vill offra fritid för att forma vårt samhälle måste det nog tillåtas att vi är ofullkomliga. Plus att utgångspunkten borde vara att de som går in i politiken vill göra gott och inte ställa till det för medborgarna.
onsdag 14 juli 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
