Gymnasiet

Då var ett s k historiskt beslut fattat, att det kommunala gymnasiet skall få vara kvar efter det att förbundet med Surahammar upplöses sista december 2011.

Om det är så fantastiskt är svårt att säga. Stora fällan är att eleven glöms bort i frågan om byggnaden och de anställda, som kristdemokrat kommer alltid eleven i centrum och det är något som (S) inte direkt skyltar med i debatten.



För vem som driver en skola är egentligen egalt så länge eleven och dess sökande för kunskap kommer i första hand. Därför är det farligt att stirra sig blind på en byggnad. Än knepigare blir det när eleverna idag söker skola efter sina värderingar och inte efter vad föräldrar och politiker säger, visst är det fantastiskt, eleven väljer själv.



Så vi kan tala oss blåa i talarstolen (eller röda om det föredras) om hur fantastiskt gymnasiet är utan att en elev dyker upp. Stora utmaningen för skolledning och personalen är att få till en så bra stämning att eleverna själva sprider det positiva ryktet.



Skall man vara riktigt drastisk så borde gymnasiet skäras ned till ett minimum för att skapa svårigheter och konkurrens om att få komma in och sedan sakta växa i takt med ökat elevantal. Faran är att man anpassar precis innanför den ekonomiska gränsen och om det inte blir en lyckosamstart måste sakta skära ned mer och mer. Det skapar definitivt ingen bra stämning.



Det blir att skicka med en rejäl lyckospark till personalen för det är de som äger framtiden för gymnasiet i dagens form.