lördag 11 september 2010

Vandaler i valstugan

Så har då den meningslösa skadegörelsen nått Hammartorget i Hallstahammar. Uppbruten plywood skiva och krossat fönster i dörren. Enbart meningslös skadegörelse Stackare utan argument som tar till våld då deras intelligens inte förmår mer.
Naturligvis polisanmält men något större hopp om att hitta förövarna finns knappast även om klistermärken med "revolutionära fronten" fanns på stugan men de kan ha varit vem som helst som fixat fram dem.

Vi får tolka det som om Alliansen och kristdemokraterna seglar i medvind när andra som upplever motvind tar till konstiga medel för att nå vad de tror är framgång.
Annars en ordentlig manifestation av Alliansen i Hallstahammar idag. Debatter i alla tre nivåerna och många politiker som var tillgängliga för Hallstahammarsborna.
Den styrka som visades upp var imponerande och det tyckte nog även våra motståndare...

torsdag 9 september 2010

En dag i Fagersta

En trevlig bieffekt av valrörelse är få röra sig i länet lite mer än i den vanliga vardagen. I dag var det att syna Fagersta lite mer och få höra vad som bekymrar medborgarna i den norra delen av länet.
Vi hade en stunds pratande i mikrofonen, Sofia Modigh och jag, innan de båda Henriksson skulle drabba samman om familjepolitiken. När kollektivtrafiken kom upp såg nickades det lite här och var men när jag påstod att vården blivit bättre på Bergslagssjukhuset nickade några men en dam blev riktigt grisk.
Det slutade med ett intressant samtal och löften om att rapportera om allt som händer på sjukhuset i Fagersta.
Kan konstatera att en lokalpolitikers styrka inte ligger i att prata utan att aktivt lyssna.

onsdag 8 september 2010

Valrörelse på allvar

Hur viktiga är sociala medier. Känns som om den frågan kan besvaras på en mängd olika sätt. I debatten i P4 radio Västmanland togs citat från bloggar upp. Får väl säga att det var tur att de missat min eftersom jag varit dålig på att uppdatera. Fick mig en liten tankeställare där.
Med fascination konstaterar jag att tanken på vårdnadsbidrag får många att slå bakut. Vanligaste kommentaren är att det är en kvinnofälla.

Jag är mycket förundrad över hur man kan se sina barn som fällor. Vänd på det det. Arbete och karriär måste då vara fällor för barnen. Karriärer håller dig borta från ditt barn...
Vi talar sen om valfrihet, att välja karriär eller välja mer tid för barnen. Borde inte familjer få välja det själva? Är det så kontroversiellt att vilja vara med sina barn tills de fyller 3 år? Jag tycker det inte.