Under en veckas tid har jag mått så otroligt dåligt, det enda som gällt har varit att ta sig igenom dagen sekund för sekund, minut för minut. Så idag är det en liten förbättring och livet känns värt att leva igen.
Rent medicinskt så har de vita blodkropparna kommit tillbaka på arenan och den läskigt stora cellgiftsdosen börjar så sakta klinga av. En mycket synbar effekt av cellgiftsdosen har börjat visa sig i stor skala idag. Håret ramlar av i parti och minut.... hustrun går och rycker mig på skallen som om man var någon form av hund som skall handtrimmas. Lite enerverande.

Det här med sjukhusmat har inte fungerat alls. Blott lukten av den har gjort att magen vänt sig ut och in. Så det blev till sist att inte äta alls.. Nu hade jag med mig + 10 kg medvetet in i denna process och det återstår 3. Fast de har inte låtit mig tyna bort i näringsbrist utan jag har fått tre mål mat om dagen i en påse intravenöst, vet inget om smaken men det ser ut som filmjölk. Framförallt så luktar det inget.

Har lite lätt sjuka fantasier om mat just nu. Tänk att få sätta tänderna i ett saftigt äpple, en stor grönsallad eller saftig hamburgare (vet du om hur mycket hamburgerreklam det finns på TV???) är några av de saker som far förbi vare sig ögonen är öppna eller stängda....