Första semesterveckan avklarad. Den veckan då efterbrännkammaren inte inte riktigt vill slockna utan det måste hända saker, allt som legat och väntat på att bli gjort "måste" göras för att semesterkänslan till sist nu sakta börjar innfinna sig.

Perioden som gått sedan förra inlägget har präglats av cellgiftbehandling nummer två. Även denna gång har det gått riktigt skapligt. Hjärnan har tydligen ställt in kroppen efter gamla erfarenheter och undvikit de värsta blindskären. Rätt ok.

Fick dock en liten påfyllning av blod i veckan ( många tack till alla blodgivare) då blodvärdet var nere i 86 vilket inte var så bra. Tyckte att det gick lite trögt när jag pysslade här hemma.. Effekten av blodpåsarna var trevliga, det var rena hoppa upp pillret..

Idag är det sista dagen i kur nummer två. Återbesök på torsdag och då får vi se hur det står till med alla konstiga värden som skall hållas reda på. Andra delar av kroppen tar rätt ordentligt med stryk under en sådan här behandling, kanske framförallt njurarna så det gäller att sköta sig. Har bananförbud! Det är något i bananer som förvärrar för njurarna så det är bara att skippa. Gäller även torkade aprikoser men det är inte direkt vardagskosten så ingreppet i vardagen på den punkten känns ganska ringa.

Jag lider med våra grannar i Herrskogen. De som har källare. Alldeles för många har fått in avloppsvatten och hela undervåningarna är förstörda. Ca 100 mm regn på sex timmar fungerade inte.
Det är bara att hoppas att försäkringsbolagen är mänskliga och ger den ersättning de drabbade har rätt till.