Att åka tåg genom vårt rike ger intressanta iakttagelser, en nästan fullsatt vagn ger ett ganska härligt tvärsnitt av befolkningen (nu åker vi andra klass..) där rollatorn och barnvagnen samsas med alla där emellan. De hippa tonårstjejerna som känner sig lite för fina för att åka i andra klass (troligen var ekonomin gränssättande), gubben från Surahammar som borde ha investerat i tvål, schampoo och deodorant plus borde varit lite nyktrare, sjömannen som drog fram ölburk efter ölburk ur sin väska och tröttare och tröttare blev han, de två tokkära tjejerna (vilka en del hade lite svårt för) som virrade runt i vagnen, de två nyblivna föräldrarna och deras bebis som levde i sin lyckoballong utan att bry sig om oss andra, tonårsparet som troligen egentligen ville krypa innanför skinnet på varandra men var lite för blyga för det när hela vagnen såg på plus killen som körde med vita lögner till sitt kontor om hur hårt han jobbade på tåget.

Smolken i bägaren var att tåget var försenat på vägen hem, två av fyra motorer ville inte vara med så det gick lite långsamt. Tycker egentligen mest synd om konduktörerna (eller vad de heter nu för tiden) som försökte rodda till alla anslutningar som havererade i och med att förseningen ökade hela tiden. De har ett inte fullt så tacksamt jobb.

Skall äta frukost på Västerås Stadshotell måndag morgon, känns lite för mycket men det är forumet "Mer Koll" som skall mötas och det är framtidens kollektivtrafik i fokus. Smiter in och ser vad det kan ge (är faktiskt inbjuden..) då kollektivtrafiken är som jag sagt tidigare en av nycklarna till en bra miljöpolitik.

Efter lunch blir det cellgift till efterrätt. Fjärde sprutan i andra paketet. Efter det blir det minst tio dagars vila för kroppen innan de sista fyra sprutorna skall tas. Funkar fortfarande helt ok.

Helgen har varit lat med lite fokus på trädgården. Inser även att det som måste göras i trädgården av mig måste göras innan Uppsala besöket för sedan är jag portad från att påta i jorden av smittoskäl i flera månader. Någon höstgrävning lär i alla fall inte jag göra. Det blir att invänta våren, den är trots allt inte så långt borta..