Två påsar blod piggar upp. Det blir lite vampyrkänsla när blodet sakta droppar ned i slagen som leder in till min inopererade ventil i bröstet. Sakta men obevekligen kommer någon annans blod in i min halsven för vidare transport ut i systemet.
Effekten av tio sprutor med cellgifter tar naturligtvis ut sin tribut på kroppen, två sprutor kvar innan den delen av förbehandling är slut. Kalken i kroppen håller på att ta slut så nu är det till att tugga i sig kalktabletter så det dammar om munnen. Smakar mint men det blir lite torrt. Någon smärteffekt av kalkbristen har inte fått denna gång. Förra gången lakades skelettet ut något alldeles fullständigt och det var ingen rolig historia. Rygg slut och bröstkorg var då i ett eländigt skick men det skall väl undvikas nu hoppas jag.

Effekten av det nya blodet kommer nu så sakta. När värdet går från 88 upp mot troligen anständiga ca 120 på ett dygn. Det blir lite omställningsproblem men totalen är klart positiv.

Det är intensivt just nu. September är den månad när jobbets interna processer tar oerhört mycket tid. Polisförbundet har nu sitt årliga representantskap, denna gång i Piteå, och där skall politiken läggas fast för förbundet och en mängd motioner om stort och smått debatteras och beslutas. Mycket likt de partistämmor som många av oss bevistar inom ramen för vårt politiska engagemang.
Samtidigt så har det politiska arbetet kommit i gång på högsta fart och det är lite knepigt att få ihop det under denna månad konsterar jag. Det är mycket som borde göras men sen kommer sådana småsaker som familj, sömn och vänner som också någonstans borde prioriteras. Nu är det dock bara en vecka kvar på den intensiva delen av den fackliga verksamheten så jag ser fram emot lite mer balans när nästa helg har klockat in.